Vår månlandning

Jag stannade upp. Ställde flyttkartongerna på golvet. På dörren framför mig stod våra namn.

Våra namn. På en dörr.

I mitt inre ser jag Neil Armstrong i viktlöshet samtidigt som han uttalar den intränade meningen som gjordes odödlig. Det är precis så det känns intalar jag mig. A small step for a man, but a gigant leap for us*.

Mer än 1825 dagar har passerat om man räknar precis. Likt andra inflyttade och nyblivna (nåja) stockholmare har jag bott på soffor och i andra hand. Men allt är glömt när Neil Armstrong studsar i mitt inre, till tonerna av 2001: A Space Odyssey. Min sambo ser hur mitt leende sträcker sig från öra till öra och knuffar till mig. Lite lagom hårt som får en varm tanke att sprida sig genom kroppen. Det förkylda töcken som tryckt ned mig i dagar tyckts för ett ögonblick ha försvunnit. Den surrealistiska känslan som pockar på uppmärksamhet är välkomnande. Det är lite pirrigt, frustrerande och inspirerande på samma gång.

Vi öppnar dörren och möter en tom lägenhet som badar i ljus. Neil, vi vet hur du kände dig. Precis som då inleds ett nytt kapitel.

(*självklart ska det vara mankind – men det passar sig inte här.)

Keep it classy

Snyggt. Elegant. Och väldigt sant. Visa respekt.

Via Storytellersworkshop

Har Mark Jacobs greppat?

Vad ska man säga? Visst kan jag se det med glimten i ögat. Och vet också att ett antal varumärken skulle gjort det här, med större självdistans. Men att just Mark Jacobs, som normalt försöker förmedla lyx och exklusivitet, drar i, skjortan, förvånar lite. Någonstans tappar Mark Jacobs greppet (höhö), och visst borde någon avfärdat idéen tidigt. Jag vet precis vad jag kommer tänka på, när jag ser en väska från MJ nästa gång. Wankers.

Reklamposters med stil

Om du ska besöka en sajt idag, är det den här, Sharpsuits. Briljanta och coola posters – med tydlig anknytning till reklamen och kommunikationens sfär. Kanske något för just ditt hem eller kontor? Enjoy.

Se fler här.

Kill Bill och draken

Huvudlöst Halloween

Jag kan ha hittat min Halloweenkostym. Lite huvudlöst, men ändå.

STarsucks?

En ögonblicksbild hämtat från en av få bloggar jag följer. Träffande, rolig och väldigt direkt. Känns också aktuell även i vår del av världen då Starbucks kommer allt närmare en verklig lansering i Svea Rike. Starbucks. Sucks. Om man ska tro bilden. Jag har själv suttit på Arlanda och intagit en alldeles för dyr kopp kaffe serverat på amerikanskt vis. Även i New York var jag tvungen att ge kaffet en chans. Men ärligt. Så bra är inte kaffet. Vad som är intressant är hur Starbucks har byggt upp ett starkt varumärke som sträcker sig långt bortom gathörn i Seattle och New York, och likt McDonalds, vinner dom mark i stora delar av världen. Precis som IKEA och H&M. Lite av en modern kolonisering där varumärken vinner mark genom att erbjuda kaffe, kläder, möbler och mat. Viktiga pusselbitar i vår kommersiella värld. 

Fejkpasta

In the media

Briljanta Tom Fishburne är ofta väldigt träffsäker i sina illustrationer. Det här är bara ännu ett exempel där han sätter fingret på vår samtid och hur kommunikationen ofta ser ut. En social samtid där många fortfarande väljer att skjuta ut sin envägskommunikation i tron att de bygger relationer. Ibland är det enkla det svåra. Att våga bjuda in och släppa ifrån sig varumärket. Att lyssna.

Se fler illustrationer från Fishburne

Bad to the bone

Jag har väldigt svårt för katter. Eller det är inte katterna egentligen, utan deras päls – och framförallt deras förmåga att känna av min allergi. Elegant söker de upp mig, stryker sig längs mina ben och sätter i samma stund igång en rad inre processer. Resultatet innefattar röda ögon, nysningar och allmän ohälsa.

Hundar går bättre. (för de är ju inte katter)

Det kan vara därför jag föredrar hundar framför katter. Garanterat en stor anledning. Annars är min självständighet och strykande kring människor jag gillar mer ett kattbeteende. Nog om det. I den här reklamfilmen från Diesel agerar hundar istället för människor, och det hade inte varit lika intressant med katter. Mjau.

Bad to the bone borde varit soundtrack. Det hade varit lite mer träffande. Voff.